Intervju med Myra Neander

Vi har träffat Myra Neander som går sista året på Skådespelarprogrammet vid STDH för att diskutera framtiden, utbildning och givetvis hennes tid på Ölands Folkhögskola.

Första gången jag träffade Myra Neander var en varm vårdag i början av maj. Det var auditiondagar på Ölands Musikteaterskola och Myra satt på trappan utanför skolans huvudbyggnad. Hon hade flätor och tunn sommarklänning på sig. Hennes stora varma ögon var det första jag lade märke till. Sedan den stora klara rösten som fanns där inne, en överraskande klang som var större än man anade.

Under utbildningsåren arbetade vi med Märy Anderssons ”Dåliga mänskor” med musik av Mikael Wiehe. Ett annat projekt var ”Vändrum” som delvis improviserades fram av de fyra eleverna i årskurs två.

Myra gick två kursår på Ölands Folkhögskola 2006 & 2007, samt ett halvår som skådespelarelev i en produktionen ”Orfeus” vid Byteatern i Kalmar innan hon kom in på Teaterhögskolan i Stockholm. Nu går hon sitt tredje år på Skådespelarprogrammet, och under hösten 2011 har de tio eleverna just producerat sina egna enmansprojekt. ”Departure” var det samlade namnet på dessa tio soloföreställningar som alla gavs på Stockholms Dramatiska Högskola under en hel festivalvecka i september.

Stockholms Dramatiska Högskola (STDH) är det nya namnet på institutionen och innehåller det gamla Dramatiska Institutet (DI) och Teaterhögskolan. Allt ligger samlat vid Valhallavägen i Stockholm, nära Filmhuset och de stora produktionshusen vid SR och SVT.

När jag på nytt träffar Myra är det en frisk höstlig lördag. Jag passerer det stora utetorget som omges av fasader av betong, glas och stål. Inne i den varma foajén möts jag av ett välkommnande sorl av röster. Det pågår många föreställningar samtidigt. I sal 2 spelar Myra sin enmansföreställning ”Miss Lyckad”. Tillsammans med Erik Green har hon skrivit en hel timme lång monolog om drömmar, om framgång, om vånda och om en personlig kamp. Föreställningen är en del av hennes slutprojekt på Skådespelarprogrammet.

Publiken välkomnas av en clown-Myra. Kanske är det den tillkämpade fasaden utåt vi möter; masken som vi sätter på oss när vi spelar det sociala spelet.
-Vi hade ett clownblock som var fantastiskt, berättar Myra. Jag ville gärna plocka med erfarenheter från det till min föreställning.

Efter hand löper föreställningen vidare och vi möter en kvinna som verkligen vill lyckas, få berömmelse och erkännande. Bakom drömmen finns kampen och ledan. Frågeställningarna känner vi igen. Just nu och här handlar det om teater och dess drömmar. Men frågan är allmängiltig och det skulle lika gärna kunna handla om en kirurg, en politiker, en lärare eller en hantverkare.

Myras karaktär är utlevande och vi kommer ända in under skinnet på henne. Med stort fysiskt utspel och med avsnitt som är starka, berörande och nakna, gråter vi och skrattar vi på samma gång.

-Vi har haft det här projektet i tankarna sen drygt ett och halvt år. Det har varit en spännande och utmanande resa, fortsätter hon.

-Nu längtar jag efter att vi ska göra en uppsättning tillsammans under senhösten, och till våren kommer vårat stora slutprojekt.

Vad händer sedan då? Frågar jag.
-Tja, då får man väl söka jobb då. Någonstans. Om det är nån som vill ha en, säger Myra och plirar med glimten i ögonen.

Arbetssituationen är inte lätt för de som kommer ut från scenskolorna. Det är ont om jobb och att drömma om att fast jobb kan man glömma. Det handlar om att visa sig, vara beredd att ta möjligheterna som dyker upp. Kanske blir det på en av landets länsteatrar eller i en fri grupp. Jag är dock säker på att det kommer finnas många som vill ha en sådan mångsidig skådespelare som Myra.